Sånguppvisning

Hej på er!

Nu är jag äntligen tillbaka för mitt andra inlägg här på Visjunger. Jag kommer uppdatera lite om min status inom sången och utbildningen på PAS just nu.

Denna veckan har vi uppsjungning av både klasskören och en individuell sång inför skolan. Vi är nu i ett block där vi fokuserar på det som kallas legit huvudklang/headvoice. Kännetecken för den tekniken är långa linjer/fraser med vibrato påkopplat hela tiden och egaliserade vokaler. Det betyder att ljudet ligger långt fram i munnen och tungan flyttas minimalt för att ändra vokal. Istället för att till exempel spänna käken när man sjunger i-ljud som "me" eller "feel" på engelska, kan man tänka att det låter mer som "my" eller "fyyl", käken öppnas rakt nedåt och spänner sig inte. Har man svårt att hitta rätt placering kan man testa sjunga på ett "aaaa" och känna hur käken ligger då och sedan hålla kvar käken i samma postition, flytta runt tungan minimalt i munnen och då märker vi att vokalerna förändras trots att klangen ligger kvar. Lägger vi sedan på vibrato så har vi vår headvoice. Kul va??

De låtar vi sjunger i kören är ett Les Miserables-medley ("At The End Of The Day" & "Do You Hear The People Sing?") och "There's No Business Like Show Business". Genom dessa låtar övar vi på artikulation och frasering inom headvoice. De första låtarna har långa toner och sjungs med mycket känsla om att bryta sig loss och den sista låten är väldigt käck med mycket textning. Att jobba med detta som kör handlar om att varje individ är viktig för att soundet utåt inte ska bli som en enda massa. Om alla i kören överdriver artikulation/vibrato så brukar det bli lagom allihop tillsammans. Det är därför ganska stor skillnad på körsång och att sjunga solo.

Min individuella låt är "Everybody's Got A Home But Me" från musikalen "Pipe Dream". Det är en fin sång som handlar om att vara fri från sitt förflutna men med en längtan om att hitta hem. I processen med denna låten så har jag arbetat mycket med att använda huvudklang i text och sedan lagt fokus på att förmedla texten. Oftast så är det lättare att hamna i "rätt" teknik om man berättar en story med texten. När man vet vad man sjunger och vad man vill förmedla för känslor så kopplas kroppen på och då följer rösten med. Om kroppen är tillräckligt involverad i det man gör så kanske den där kämpigt höga tonen inte känns så omöjlig trots allt.

Inför uppsjungningen så känner jag mig trygg, trots att jag inte hunnit öva så mycket jag önskat pga sjukdom. Det känns faktiskt ganska bra att jag är så pass lugn i situationen och det känns som att jag börjar bli bekväm med att framföra saker som jag inte haft så mycket tid att öva på. Vi utsätts för många uppvisningar i skolan, både i sång, teater och dans. Vissa delar känns bättre än andra men trots det så utmanas och växer man hela tiden vilket börjar märkas av nu när vi är mitt i andra terminen. Jag tänker att jag ska skriva mer om utbildningen och skolan i ett inlägg framöver, så håll utkik!

Med det så önskar jag er en fortsatt trevlig sång-vecka så hörs vi snart igen!! 🌟

Bilder från sånguppvisningen innan jullovet där jag sjöng "Sing But Don't Tell" till komp av PAS helt egna grymma och professionella pianist: David Eckerstein. Låten handlade om att jag var kär i min pianist. Vi hade SÅÅ roligt!!! "Look at him there, my piano-man..."