AVSNITT 5 - Skapa helheter

​

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har det blivit dags för oss att summera det vi lärt ossunder kursen och att knyta samman några ytterligare lösa trådar. Mycket fokus hamnar på att öva, att praktisera de olika musikaliska sammanhangen och att befinna sig i dem genom att kliva in i olika delar av harmoniken via stämmorna. 

​

I kursen har vi pratat om flera olika sätt att sjunga stämmor. Grunden för stämsång är parallella stämmor, till exempel tersstämmor som följer melodin. Här rör sig stämman rytmiskt exakt likadant som melodin, men på en annan tonhöjd. Det här ger ett tydligt och samlat sound och används ofta i pop, rock och enklare körarrangemang. Fördelen är att det är lätt att höra hur stämmorna passar ihop, men nackdelen kan vara att det låter förutsägbart om det används för mycket.

​

Ett annat vanligt arbetssätt är bakgrundsstämmor som förhåller sig till ackordtonerna. Här är fokus inte melodin i sig, utan ackordets klang. Stämmorna kan ligga kvar på samma toner medan melodin rör sig fritt ovanpå. Det här skapar stabilitet och tydlig harmonik och är mycket vanligt i till exempel jazz, gospel och modern pop.

I praktiken kombineras dessa två sätt ofta. Om melodistämman rör sig mycket kan stämmorna följa melodin rytmiskt, men samtidigt hålla sig inom ackordets toner. På så sätt behåller man både samhörighet och harmonisk tydlighet. Det är ett effektivt sätt att skapa en tät musikalisk väv utan att det blir rörigt.

​

Ett tredje användningssätt är ”fråga–svar”, där melodin eller viktiga fraser förflyttas mellan olika stämmor. En stämma presenterar en musikalisk idé (frågan) och en annan svarar. Detta skapar variation, dialog och rörelse i musiken. Här blir stämsången inte bara ett stöd till melodin, utan en aktiv del av berättandet.

​

Övningslåten Inte Mod som exempel

 

Alla de ovan nämnda arbetssätten finns representerade i övningslåten Inte Mod. I låten används tersstämmor, ackordbaserade stämmor och fråga–svar-strukturer, ibland i kombination. Ett särskilt fokus ligger på ackordklanger, eftersom stämmorna ofta sjunger brutna ackord. Det innebär att tonerna i ackordet delas upp mellan stämmorna och sjungs efter varandra istället för samtidigt.

Detta är mycket bra träning eftersom det stärker ditt gehör för harmonier och tydliggör hur ackord är uppbyggda.

 

​I Inte Mod finns också partier där rösten mer fungerar som ett instrument än som bärare av text. Här blir ansatser, artikulation och dynamik viktiga verktyg. Genom att arbeta med hur tonen startar, hur den utvecklas inom frasen och hur stark eller svag den är, kan man skapa rytmiska och klangliga effekter som fördjupar uttrycket. Det här får du några övningsexempel på nedan.

 

Genre och stil spelar roll

​

Hur vi använder stämsång påverkas starkt av genre. Samma tekniska verktyg kan få helt olika funktion beroende på musikstil.

• Pop: Stämmorna är ofta enkla och stödjande. Parallella terser och bakgrundsstämmor som förstärker refrängen är vanliga.

• Rock: Stämsång används ofta kraftfullt och koncentrerat, främst i refränger. Klang och energi prioriteras framför komplexa harmonier. Det är vanligt att ackorden utesluter mittentonen (alltså tersen) och består av paralella kvinter. Ibland återspeglas detta även i sångstämmorna, även om de oftast bygger på parallella terser. 

• Jazz: Här spelar ackordtoner och avancerade harmonier stor roll. Stämmorna är ofta självständiga och rytmiskt fria. Ofta finns fler terser staplade på varandra i ackorden än de tre- och fyrklanger vi hittills gått igenom. Genom att fortsätta att stapla terser får vi med även ton 9, 11 och 13.

• Gospel: Fylliga harmonier med fyrklanger i tersstapling, call and response och stark dynamik är centralt. Känsla och uttryck väger tungt.

• Folkmusik: Här kan stämman ibland vara en egen melodi i sig, som passar till och ackompanjerar originalmelodin. Det är också vanligt med parallella kvarter och kvinter istället för den traditionella tersstaplingen. 

• Klassisk körsång: Strukturerade stämmor med tydlig rollfördelning där balans, intonation och samklang är avgörande.

​

Hittills har vi främst arbetat med stämmor i populärmusik. Därför kommer här en liten genrebreddande fördjupning inom folkmusik och klassisk körklang.

​

Fördjupning: Stämmor i folkmusik

​

Stämsång i folkmusik skiljer sig ofta från hur stämmor används i pop, jazz eller klassisk musik. Här är inte målet i första hand att skapa fylliga ackord eller avancerade harmonier, utan att förstärka melodin, berättelsen och uttrycket. Stämmorna växer ofta fram ur melodin själv och känns som en naturlig fortsättning av den. Ibland kan stämman också bli en egen melodi i sig, som ackompanjerar orginalmelodin, men också är fin att lyssna till i sig själv. Prova gärna att skapa en egen, parallell, melodi till någon folkvisa du tycker om!

​

Rörelsemönster och intervall

I folkmusik används ofta andra intervall än i exempelvis pop:

• Parallella terser förekommer, men är inte alltid dominerande.

• Kvinter och kvarter är mycket vanliga och ger ett öppet, ibland lite rått sound.

• Stämmor ibland kan sjunga toner som skapar tillfälliga dissonanser.

• Oktaver används ofta för att förstärka melodin utan att förändra karaktären.

Stämmorna kan röra sig parallellt med melodin, men lika ofta ligger de kvar på en ton (då kallas det bordunton) medan melodin rör sig vidare. Detta skapar spänning och variation utan att bryta det enkla uttrycket.

​

Stämmor i klassisk körsång – regler i fyrstämmig sats

 

I klassisk körsång är stämmorna tydligt organiserade och samverkar enligt regler som skapats långt tillbaka i musikhistorien, för att skapa en balanserad och tydlig harmonik. Den vanligaste formen är fyrstämmig sats (SATB): sopran, alt, tenor och bas. Varje stämma har ett eget register och en tydlig funktion i helheten.

​

I fyrstämmig sats fördelas ackordets toner mellan stämmorna så att helheten bildar tre- eller fyrklanger. Basstämman bär oftast grundtonen och styr ackordets funktion, medan de övriga stämmorna fyller ut med ters, kvint och eventuella tilläggstoner. Alla stämmor är melodiskt självständiga, men måste fungera harmoniskt tillsammans.

 

Det finns flera viktiga grundregler som styr hur stämmorna rör sig:

• Undvik parallella kvinter och oktaver mellan stämmorna, eftersom de suddar ut stämmornas självständighet.

• Håll stämmorna inom sina register och undvik att de korsar varandra (t.ex. att alt sjunger högre än sopran).

• Stegvis rörelse prioriteras framför stora språng, särskilt i innerstämmorna.

• Om ett större språng används ska det ofta följas av rörelse tillbaka i motsatt riktning.

• Ledtoner ska lösas upp till sin målton. 

• Ackordets ters bör finnas med för att tydliggöra dur eller moll men ska inte fördubblas.

• Stämmornas avstånd är också viktigt. Sopran–alt och alt–tenor bör ligga relativt nära varandra, medan avståndet mellan tenor och bas kan vara större. Detta bidrar till en jämn och samlad klang.

 

Utöver tonval och rörelse är intonation, vokalbildning och dynamik avgörande. Alla stämmor måste forma vokaler på liknande sätt och anpassa sin styrka för att ackorden ska klinga rent. I klassisk körsång är det därför centralt att varje sångare tar ansvar både för sin egen stämma och för helheten.

Sammanfattningsvis bygger fyrstämmig sats på balans mellan regler och musikalitet. Reglerna är till för att skapa tydlig harmonik och självständiga stämmor, men målet är alltid ett levande och uttrycksfullt musikaliskt resultat.